Ni är alla i staden Dephys. Jag har pratat med alla er och kommer nu bestämma vart ni börjar i staden. Därifrån får ni rollspela bäst ni vill, och jag kommer att guida er in på Scenarion av olika slag.

Grunkk befinner sig i baren och samtalar med bartendern om hurvida ölen är stark eller inte.

Isir står och diskuterar med en köps-man om priset på pilar.

Darius står och diskuterar om vad som är emot lagen och inte med en ganska upprörd vakt.

Ni får börja med att säga vad ni gör och så berättar jag vad som händer.

Grunkk satt klumpigt på en nedsjunken pall, en speciellt typisk metallpall med mjukt överlag ovanpå i stadens enda pub. Han hade fått vänta onödigt länge på att få sig sin efterlängtade starksprit. Grunkk kliade sig otåligt runt bakhuvudet och tog tillfället i akt för att betrakta platsen. Puben var relativt nerlyst och gav platsen en dyster, unken och mystisk syn. Det var nästan enbart män i puben just nu, men Grunkk kunde svära på att han tycktes se en och annan kvinna här och var i pubens bakre del - Han själv satt alldeles vid disken.

Just när Grunkk's korta stubin hade brunnit upp till en pyrande askhög stod bartendern framför honom med ett fylligt glas med öl i näven. Bartendern gav Grunkk en otäckt granskande blick med sina gamla ögon och gick sedan plattfotat iväg. Grunkk hade stor lust att slå till den lilla mannen, som tydligen inte sett många orcer förut i sitt liv. Han drog barskt upp glaset med bägge händer och gjorde en machoistisk ansats att hiva hela glaset med detsamma, men misslyckades och blev tvingad att låta sina stora näsborrar vidgas efter luft.

Det var nu Grunkk kände att någon var förskräckligt fel - Ölet var inte alls starkt, utan var utspätt som katturin. Utan att tänka sig för vrålade Grunk av hela sin kraft;
"Vad fan är det här för Messprit?!! Jag kräver mina pengar tillbaks innan jag bankar skallen på dig, Gamle man!!".

Hans utfall hade lockat hela församlingen inuti puben, vars ogillande blickar låg på honom själv. Han tycktes uppfatta rasistiska ord som "Orcsvin" och "Ska bara komma hit och bråka...". Bartendern hade med ett skrynkligt och knotigt finger pekat bort med andra delen av puben där utgången låg - Gubben ville ha ut honom. Men varför? Han hade ju gett Grunkk dålig och smaklös sprit! Grunkk var så arg och kände sig så orättvist behandlad att han kastade glasbägaren, med en fjärdedels slurk utav sprit fortfarande kvar, ner i marmorgolvet. Glaset sprack i tusen bitar och människornas blickar mot honom såg ännu fientligare ut än innan. Utan något vidare klampade han bestämt ut ur puben - Han stod inte ut med blickarna mot honom.

Isir stod mitt på marknadstorget i den lilla staden. Runt omkring honom stod ett tiotal stånd som på alla sätt försökte locka till sig kunder. Det var allt från att man fick en godis om man köpte något, till att den tionde varan var gratis eller att de hade någon form rea. Isir för sin del hade tagit en paus i sitt förhandlande med en mycket kaxig pilmakare som påstod sig ha halva priset på pilarna.

Hur kommer det sig att halva priset enligt honom är det dubbla vanliga priset! Nåja, han verkar vara korkad nog att förhandla med. Förhandla, vad ska det vara bra för egentligen? Kan man inte bara få som man vill? Eller det hade nog gjort så att marknaden förstördes. Men om man är såpass korkad som han verkar vara så kommer jag aldrig att få som jag vill.
Min idé borde kunna gälla mot idioter i alla fall! Om hela världen var full av intelligenta varelser så skulle världen vara en bättre plats. Om kvinnor inte var så obotligt övernaiva och om orker inte var så fästa vid att slåss.
Det hade varit något!

Isir suckade och vände sig mot mannen igen. Han himlade med ögonen innan han fortsatte prata.

"Ursäkta mig min gode herre men är du medveten om att ditt pris är helt åt helvete?" sa Isir och gav mannen en ganska neutral blick.

Ibland kommer man till en punkt i förhandlingar där man behöver ta till drastiska åtgärder, så som att påpeka hur jävla fel någon har!
Nu skulle en intelligent varelse svarat: "Mitt pris är helt åt helvete av en anledning. Alla har vi våra skäl till saker. Jag antar att du är en kringresande fattig stackars alv som behöver ifrågasätta priser för att vinna något på det."
Det skulle han aldrig säga dock. Tråkigt men sant. Jag antar att han kommer att be mig dra åt helvete eller liknande nu!

"Ursäkta mig min gode alv men om priset inte passar dig så kan du dra åt helvete!" nästa skrek mannen.

Som jag trodde då, han är en jubelidiot! Jag har då aldrig varit så säker på vad en man skulle svara som nu. Jag får väll kontra det på något bra sätt som får honom att både känna sig dum, och så att han skulle kunna sänka priset en aning.

Isir suckade bara och började gå åt ett annat håll. Innan han kom ur hörhåll för mannen så vände han sig om och ropade:

"Jag går nu, lycka till med affärerna! Ikväll kommer jag antagligen tillbaka och då vill jag se vad du har tjänat på dessa pilar idag."

Mannen muttrade bara något om "alvfjant" och satte sig bakom ståndet för att försöka locka till sig en annan kund.
Just när Isir passerade en normalstor bar så stegade det ut en ork ur den.
Han bar ett kortsvärd och en sköld och Isir antog att han var en kringresande krigare, precis som honom själv.

En arg ork! Orker är väll inte annat än arga och hungriga. Vanligtvis både och!
Jag känner att jag borde tala med honom för att inte få hans ilska att gå ut över våran omgivning, vilket vore högst olyckligt om det inträffade.

Isir gick fram till orken.

"Är det något som berör dig? Du ser ut att ha blivit utkastad eller helt enkelt gått ut själv i ren ilska!

Darius satt nersjunken i ett mörkt bås på en pubb någonstans i ingenstans och njöt av att kunna bevaka människor på håll utan att själv synas. Bordet var väldigt fult och folk hade ristat in sina namn samt datum på det bara för att bevisa att de hade varit där och detta var otroligt fånigt enligt den nyblivne lönnmördaren.
Ifrån ingenstans så anlände en vakt som trots allt hade sett honom och denna såg väldigt barsk ut.

"Jag kunde inte låta bli att notera de vapen du bär.... Var snäll att placera dem vid ingången"

Aldrig.

Darius höjde blicken mot vakten och tittade på honom med kalla ögon samtidigt som han sade "Varför ska jag lägga ifrån mig mina vapen, tänk om något händer och jag måste ha dessa klingor för att rädda mitt liv?"

Vakten skakade på huvudet och sade med irriterad stämma att det var emot lagen att bära vapen på ställen där alkohol serverades då detta hade resulterat i en hel del dödsfall.
Darius suckade djupt och skakade på huvudet då vakten uppenbarligen var en paragraf-bög. Han tänkte inte lägga ifrån sig sina klingor, än mindre till en okänd människa och detta berättade han för vakten som nu slog ut med armarna.

"Fattar du inget?! När lagen säger det så är det så min unga man. Ge mig dina vapen nu innan jag måste bruka våld för att ta dem"

Försök och det blir det sista du gör..

"Om du nu har följt mig så noga så borde du väll veta att jag inte har druckit något ikväll och har inga planer för detta. Det finns däremot en hel del fyllebuntar vid baren som ser att kunna bli lite våldsamma. Du kanske borde gå och muddra dem istället för mig som inte har visat något tecken på fientlighet?"

Meningen sades med en syrlig stämma och vakten vände sig mot baren för att se 4 gubbar som knuffades för att kunna komma åt drinkarna som serverades.
Darius kände sig nöjd med sitt försvar men vakten hade inte fått nog.
Denna var mycket arg nu och hade dragit sitt vaktsvärd som ett tecken på att hans stubin var på väg att ta slut.
Darius suckade och ställde sig upp, vakten ryggade undan och Darius småskrattade lite åt det roliga ansiktet som vakten gjorde när han passerade honom och gick mot utgången.

Vilket as, hoppas att jag slipper honom i framtiden...

När han kom ut ur pubben så stängde han sina ögon och tog ett stort andetag för att sedan se sig om. Han kunde se en orc och en alv som samtalade, inte speciellt vanligt.

Darius lyckas, tack vare sina akrobatiska talanger, undvika mannen som kommer utflygande ur tavernadörren. Mannen landar rakt på ansiktet och glider en bit. Närmare bestämmt hela vägen fram till Isors fötter. Mannen reser sig upp och borstar bort dammet från sina kläder.
Ifrån bardörren kan ni alla väldigt tydligt se vakten som Daius tidigare bråkat med. När mannen har rest sig upp ignorerar denne det faktum att han avbrutit en Orc och en Alv som konverserar. När han kollar på Isir kan ni se att han har en tjock vandringsstav, och en brun mantel med Huva, dom för tillfället täcker ansiktet.
"Min gode alv, ursäkta att jag stör men jag behöver er hjälp!" utropar Mannen och greppar tag i Isirs kappa. "Jag har blivit bestulen på en väldigt viktg sak; min silvernyckel!"
Silvernyckel känner ingen igen förutom Darius som har något vagt minne av det namnet...
"Om du hämtar tillbaka nyckel ska du bli rikligt belönad!"

Isir väntade på ett svar från orken när han hörde ett ljudligt skrapande som kom närmare.
När han vände sig om så såg han att en man låg vid hans fötter.



Högst opassande! Hjälp?

Utan att vänta på ett svar så greppade mannen tag i Isirs resekappa och fortsatte bedjande:



I ena sekunden så ska man stoppa en ork, i den andra så blir man ombedd att hitta en silvernyckel på ett högst opassande sätt.
Han ser mest miserabel ut när jag tänker efter. Denne silvernyckel lär vara ganska viktig för honom! Nåja, det kan inte skada att ta reda på om han är en fylltratt som förlora hemnyckeln eller om det är något magiskt i faggorna. Belöningen är ju då antingen en magisk båge eller liknande om det är en magisk nyckel, eller så är det en katt om det inte är det.
Det sistnämnda vill jag inte veta av när jag är ute och reser!

När han tänkte på ordet magiskt så lyste det nästan i hans ögon.

"Vad är det för en silvernyckel? Måhända din husnyckel som ser ut att vara av silver, men som i själva verket är av en mycket billigare metall?"

Skulle inte förvåna mig om svaret blev "min husnyckel av plåt" och belöningen var: "En gosig kattunge".

Mannen stannar till och darrar lite. Han kollar åt höger och vänster och mot bardörren. Sedan smyger han närmre Alvens öra och viskar;
"D... Det är en magisk nyckel!" med upphetsad röst.
Du märker även att mannen luktar starkt av alkohol. Någon annat som verkar konstig är också att när han förflyttar sig bort från Isir öra kollar han ännu en gång mot bardörren.
Just som han vänder sig om för fjärde gången smäller dörren upp och den bura vakten kommer åtgående från baren. Han kastar en arg blick först mot orken och kollar sedan på mannen med avsky.
"Försöker du lura ett par nya resenärer?!"
Vakten går fram till mannen, som har fallit ner på knä, och spottar honom rakt i ansiktet. Mannen torkar sig i ansiktet med sin klädnad och reser sig sedan upp. Vakten börjar tala igen;
"Vad är det du har försökt smälla i folk den här gången? Om draken i skogarna? Att alvernas favvoritvapen är yxor?" Vakten talade med en kylig och elak röst.
Mannen ryggar tillbaka och vänder sig om för att gå. Men vakten var inte nöjd där; Han greppar tag i den stackars mannen i axel och kastar bort honom ifrån sig, minst tre meter.
"Förtsätter du såhär kommer jag personligen döda dig!" Mullrar vakten, som verkar aningen berusad.
Nu verkar han dock nöjd, för han går in i tavernan igen och smäller igen dörren.
Gubben med vandringsstaven trycker upp sig själv från marken och hostar lite. Sedan borstar han bort dammet från sin kappa och börjar gå iväg från gruppen...

Knappt någon sekund efter att Orken hade stampat ut ur puben gick en lång och reslig alv, fullt utrustad med pil och båge, fram mot honom. Alvens tonfall lät överklassig, vilket inte Grunkk tog som något bra första försök att hälsa på någon.



<<Innan Grunkk hann svara med någon läskigt och hotfullt åt den pompösa alven flög en litet och smutsigt brunt bylte ut ur dörren. Byltet upptäcktes senare vara en mystisk man som erbjöd alven hjälp om att hitta hans nyckel, som han tydligen hade tappat. Grunkk lyssnade med dövörat och uppsnappade bara några få ord utav mannens svammel - Grunkk brydde sig inte särskilt mycket. Det visade sig att mannen var en bluff i slutändan och gav upp sitt försök att lura alven. Det var först nu han själv fick syn på ännu en människa som stod en bit bort och betraktade honom.

Jag har fått nog utav människor som bara stirrar på mig!! Jag klarar snart inte av denna byn längre...Alla är så otrevliga.

Mannen fortsatte att betrakta honom, trots att Grunkk hade börjat skaka av ilska. Han hade fått nog. Grunkk spände musklerna och gick hotfullt fram mot mannen med ett ursinnigt grin på sina läppar.

"Din odåga! Jag har fått nog utav människor som bara glor på'na! Slutar du inte knäcker jag ditt näsben!!"

OCC: godmodining ftw

oj råkade klicka på postar knappen

Jag är en drake!