"faen! får inte blowa min cover genom att låta suspekt..." tänkte ikuse.

"jamen jag försöker ju reda ut det här hörru! kalla hit förstärkningar NÄR de behövs istället, speciellt i tider som dessa!" sa han till Hanzo i en irreterad röst med en klubba i munnen.

"öööööhh! vääänta lite här nu va! vad håller nu på med här egentligen?"

Manba, som inte lagt märke till Ikuse tidigare, tittade förvånat upp och fick syn på Ikuse och Hanzo.

WTF?!

Hon såg dem inte särskilt tydligt, så hon skuggade ögonen med handen och lade märke till Ikuses ANBU-dräkt.

En ANBU? Jäklar!

Manba stirrade på dem en stund och undrade hur länge de hade suttit där. Hon var tvungen att komma på en förklaring, särskilt med tanke på den skakande hyuugan som låg på marken efter Manbas Narakumi no Jutsu. Stammande försökte hon hitta på en ursäkt.

”Ni … ni får ursäkta mig, men jag märkte inte er tidigare. Ja-jag vet att det här ser misstänkt ut men … men den här pojken … han … anföll mig och jag var tvungen att göra någonting. Jag ska inte besvära er något mer, jag … jag tar hand om pojken, jag vet var han bor.”

Manba plockade upp den vettskrämde pojken och började gå iväg, i hopp att de två andra inte skulle bli misstänksamma.

Hanzo tog ett djupt bloss på sin cigarett och sa sedan med en skarp röst: "Stanna där du är."

Han tittade på Manba med ett uttryckslöst ansikte.
"Att han anföll dig förklarar inte varför ni sprang genom halva Konoha. Hade han attackerat dig och sen flytt hade det väl varit bättre om du bara hade låtit honom gå? Jag tror det ligger mer bakom det än så..."

Han skrattade lite.

"Det rimmade~"

Ikuse ville inte bli mer indragen i detta än han redan var, men ungen var en talang fylld hyuuga som hade deltagit i chunin examen samtidigt som hans "lillasyster". om han kunde mjölka denne på lite information om vad ungarna egentligen fick göra under chunin examen så kunde han kanske vara ett steg närmare sitt uppdrag och kanske till och med avsluta det här nyss påbörjade kriget.

" Jag tar hand om pojken" sa han med väldigt bestämmd stämma.

han tuggade upp sin klubba och spottade ut pinnen mot Manba.

" Du följer med den här cancer framkallaren"

Han öppnade sin famn och gjorde en "ge hit" gest med händerna mot Manba.

Nabu hörde ståhej bakom honom men han besvärade sig inte för att varken vända sig om eller vrida huvudet. Det kom en svg bris som drog lite i håret och i kappan, lite damm från vägarna blåste upp i knähöjd på folk.
Nabu suckade djupt och kollade slött åt båda sidorna, han såg en parkbänk och han bestämde sig för att han var trött.
På bänken satt ett par som höll om varandra, de värkad lyckliga. Nabu ställde sig framför dom så att solen skymmdes, paret märkte Nabu och kollade lite smått ilskna på honom.

Man: Vad är det du vill?

Sa mannen med skarp röst, men samtidigt lite ösäker.

Nabu: Hitta en egen bänk.

Mannen ställde sig nu upp och pupmade upp sina muskler för att värka större. Han sa med så mörk bas-stämma han kunde.

Man: Varför hittar du inte bara en egen?

Kvinnan: Låt honom vara, vi hittar en egen bänk.

Mannen vände huvudet mot kvinnan medan han log lite smått.

Man Det är lugnt, denna lilla fjanten kan gott och väl hitta en egen bä...

Innan mannen hunnit avsluta sin mening hade Nabu smällt till han på hans adamsäpple med öppen hand. Mannen gurglade och backade bakåt och tjejen skrek till.
Mannen gaspade efter luft men Nabu stod bara där med händerna i fickorna och log med pipan i munnen. Tjejen drog mannen därifrån och hel drös med människor bara stog och stirrade på Nabu som hade ryggen mot dom. Det var helt knäpptyst, alla hade slutat med att göra vad dom nu höll på med och bara stirrade. Det gick en kall vind genom platsen och Nabu sneglade bakom sin rygg med sitt öga och alla började genast försvinna så snabbt dom kunde.
Nabu bara suckade och la sig på bänken och satte hatten för huvudet och pipan släckte han, tömde och stoppade i fickan.

Uppkäftiga i Konoha är dom...

OOC: Till Kronos och de karaktärer som är inom synhåll för honom: du märker att någonting skymmer solen för dig och när du öppnar dina ögon ser du för andra gången idag en Anbu mask. det är inte samma som ikuse bar givetvis för han är upptagen med annat just nu.

"Osmart drag att dra till dig uppmärksamhet när det är krig...du hänger med mig" säger han till dig ^^

"Stanna där du är."

Manba stannade mitt i ett steg. Hon vågade knappt röra sig men kände att hon borde vända sig om. Så det gjorde hon och såg att de två männen tittade bestämt på henne.

"Att han anföll dig förklarar inte varför ni sprang genom halva Konoha. Hade han attackerat dig och sen flytt hade det väl varit bättre om du bara hade låtit honom gå? Jag tror det ligger mer bakom det än så..."

Fan!

Den andre mannen, han i ANBU-dräkt, började nu prata och Manba stelnade till ytterligare.

"Jag tar hand om pojken. Du följer med den här cancerframkallaren."

Han sträckte fram armarna och tecknade åt henne att lämna över pojken. Manbas hjärna arbetade febrilt.

De kan få pojken, men inte mig. Om jag släpper honom och springer … Nej, han är ANBU, jag har inte en chans. Jutsus eller vapen kommer antagligen inte heller bita på dem. Kanske borde jag bara överlämna mig själv … NEJ, jag är en Burakku, jag ger aldrig upp. Jag kan nog inte snacka mig ur det här, så mycket som de verkar ha sett. Men om jag går med dem och försöker snacka mig ur, alternativt överraska dem … Jag har ju Jato med mig …

(OOC: Jato är Manbas svärd.)

Hon försökte anlägga en lugn fasad och hoppade upp till de två männen. Hon sträckte över pojken till ANBU:n och gick fram till ”cancerframkallaren”.

”Jag följer med dig, som ANBU:n här sa.”

Hon bad en tyst bön.

Hoppas bara att de inte kommer på mig!

Nabu lyfte på hatten och kollade på ANBU'n. Han suckade och satte sig upp medan han stoppade handen i fickan för att dra fram sin pipa. Han stoppade i lite tobak och tände den och ställde sig sedan upp.
Han var en liten bit från ANBU'n och han börja så smått puffa på pipan.

"Ett krig? För att vara ett krig så verkar du inte ha mycket för dig förutom att haffa folk på parkbänkar."

Nabu suckade och skakade på huvudet.

"Nåja, jag har inget bättre för mig så vart skall jag?"

Sa han med en helt avslappnad röst medan han tänkte på något helt annat.

OOC och sl meddelande: Hinatalover, jag ÄLSKAR dig. om du någonsin varit SL skulle du förstå varför ^^

Hanzo suckade och tittade trött på Ikuse. Huruvida han rökte eller inte var inte Ikuses problem mer än någon annans, därför skulle han inte göra narr av honom för det. Trots det så tecknade han åt Manba att följa med honom.

"Vi ska inte långt, det är precis runt hörnet här borta."

Han hade tagit med henne till samma servering där han precis nyss hade ätit frukost. Han beställde in två koppar te och tände en cigarett.

"Oroa dig inte för någonting, jag vill bara prata. Jag vill att du berättar exakt vad som hände, och försök inte att ljuga."

Det är inte historien i sig jag är ute efter, utan tonen i din röst... ljuger du så kommer jag att märka det. Har hon dock ingenting att dölja så har hon heller ingenting att frukta.

OOC: #39 Tihi~ Tack. ^^ Har dock aldrig varit SL. ^^

Manba följde lydigt med Hanzo, lättat att skiljas från Ikuse. Hon gick in på serveringen och satte sig mitt emot Hanzo, som började förhöra henne.

"Oroa dig inte för någonting, jag vill bara prata. Jag vill att du berättar exakt vad som hände, och försök inte att ljuga."

Manba, som anade oråd, lade ena handen på Jato och började prata.

"Jag gick längs med gatan då jag upptäckte att min plånbok var borta. Jag såg hur den där pojken sprang iväg och antog att det var han som stulit den. Så jag sprang efter och lyckades till slut få tag på honom i den där gränden. Jag upptäckte dock att han inte hade min plånbok, men pojken, som kanske kände sig pressad eller hotad av situationen, förberedde sig att attackera mig och jag utförde Narakumi no Jutsu på honom, endast i självförsvar. Det är ingen fara med pojken, tekniken går över efter en stund."

Medan hon pratade hade Manba försökt att låta och se så lugn ut som möjligt, och tyckte att det lyckats ganska bra. Hon hade dock hela tiden handen beredd på Jatos svärdsfäste.

Hanzo lyssnade tålmodigt på Manbas förklaring och tog ett blosspå sin cigarett medan han lät informationen gå igenom långsamt.
Han såg henne sen djupt i ögonen och knäppte ihop händerna.

"Jag förstår. Självklart kan du inte rå för något sånt, men jag tror inte att det är den riktiga sanningen. Jag har redan förklarat för dig att det är lönlöst att ljuga. Det som avslöjar dig är det där vapnet du är beredd att slå till mot mig. Jag är en Jounin från Konoha, flicka lilla. Hade du inte haft någon anledning att ljuga hade du inte heller haft någon anledning att attackera mig om det blev risk för att jag avslöjade dig. Så vad sägs om att du försöker en gång till och är ärlig den här gången?"

Han lutade sig tillbaks och drog ännu ett bloss på cigaretten, som medan Hanzo pratat började närma sig filtret. Han såg irriterat på den glödande tobaken och fimpade den i askfatet.

"Sätt igång, och sätt händerna där jag kan se dom."

Manba ryckte till.

… Inte mycket bättre än att ha den där ANBU:n i närheten …

”Ni får ursäkta mig … Jag ska berätta vad som egentligen hände.”

Och hålla mig så nära sanningen som möjligt.

Hon lade händerna på bordet och började om.

”Jag gick längs med en folktom gata då jag fick syn på en anslagstavla där det stod om vad som hänt Kimioko Saiga. Jag blev förvånad och arg och för att vara ärlig så slog jag i en vägg och svor. Då såg jag pojken, som tydligen hade hört mig, skrämd backa iväg från mig. Han verkade ha missförstått mitt utbrott. Jag vet faktiskt inte varför jag sprang efter honom, men det gjorde jag. Till slut kom vi till gränden, där jag försökte förklara för honom. Då attackerade han mig och jag försvarade mig.”

Teet hade kommit in och Manba tog en av kopparna och började stillsamt dricka.

Hanzo rensade irriterar örat med höger lillfinger medan Manba berättade sin historia. När hon var färdig hade han tänt en cigarett till och blåste ut röken.

"Jag förstår. Det låter mer logiskt. Det jag vill veta nu är varför du inte ville berätta det här redan från första början, istället för att ljuga? Det här är ingenting man kan åka fast för, det borde du som ninja veta. Så berätta vad det var som hindrade dig från att avslöja sanningen nu, och jag vill inte veta av några dåliga ursäkter. Du kan fortsätta med att hålla händerna på bordet när du är klar med téet."

Han tog sig själv en slurk från sin kopp och ställde sedan nästan omedelbart ner den på bordet.

"Beskt..."

Anbun ryckte tag i Nabus arm och drog med honom till mitten utav staden och gick sedan in i en stor, gul, rund byggnad där han överlämnade honom till en annan person som inte var varken maskerad eller klädd för strid på något vis. not! kolla in bilden bara ^^



"högst ärade sensei, den här mannen har misshandlat en oskyldig man i parken inte långt härifrån. jag såg alltihop och det finns ingen anledning att göra en utredning i tider som dessa. därför frågar jag er, vad ska jag göra med honom?"

Mannen som ni såg på bilden vände sitt huvud åt Nabus och Anbuns håll och gjorde en "gå härifrån" viftande gest med sin ena hand.

"jag förstår sensei" sa Anbun och började eskortera Nabu mot utgången av staden.

Nabu kände hur ANBU'n tog ett fast grepp om hans arm och ledde honom till en konstig byggnad. Nabu orkade inte göra motstånd så han beslöt sig för att se vad som hände. Väl inne i byggnaden såg han ANBU ledaren...åtminstone vad han trodde var honom. (ooc: Bilden)
ANBU'n sa sensei till honom och Nabu log...åtmisntone med den sida av munnen som var fri. ANBU ledaren viftade med handen och ANBU'n responderade med att börja leda Nabu mot Konohas portar.

Äntligen får jag sticka från denna sketna stad!

Nabu log nu ännu mer för varje steg han tog mot porten, han tänkte på friheten där ute och vad han skulle hitta på.
Kanske sitta och fiska samtidigt han rökte pipa eller något. Kanske skulle kunna finslipa lite tekniker på banditer. Många idéer kom upp i Nabus huvud.